Tänk att grammatiken fortfarande sitter. Usch nu blev jag nästan illamående. Grammatiken är den kurs jag klarade med 1,5 poäng. *Pustar ut* Det kanske vore klokt att träna lite grammatik nu under mammaledigheten. Inte för att amningshjärnan är den vassaste saxen i lådan, men mental stimulans är ju alltid att föredra.

Nu hamnade jag lite off topic.  Detta inlägg rör något helt annat. Nämligen ett reseminne.

I norra Thailand alldeles vid gränsen till Burma ligger en liten by där en minoritetsgrupp lever. De kallar sig själv för ”Longnecks” eftersom de har så otroligt långa halsar. Nu är det ju som så att de långa halsarna är självförvållade. När kvinnan får sin första mens sätts den första ringen på. Sedan sätts ringarna på vid olika cermoniella tillfällen och årsdagar. Det kändes helt bissart att besöka byn. Folket som bor där är vana vid turister och frågade vilket land jag kom ifrån. När jag svarade Sverige började en kvinna svänga sig med svenska fraser: ”ÅH! Hoooo mååå doooooiiii daaaaaa????”

Eftersom de livnär sig på turister kan de prata flytande engelska och jag kunde inte motstå att fråga varför de förlänger sina halsar. Kvinnan på bilden ovan, hon med gitarren sa att fanns två förklaringar. Dels bodde det mycket tigrar i området förr om åren. Tigrar attackerar mot halsen och eftersom det var kvinnan som rörde sig i djungeldomänerna blev ringarna som ett skydd mot eventuella tigerbett. Ok, det var halsringarna. Benringarna då? Varför dessa? Jo, benringarna är männens påfund. Med tunga ben var det svårare att smita iväg eftersom det är tyngre att springa. Många av de som bor i byn nu är flyktingar som lyckats fly från militärjuntan i Burma. Att plåga sig själv med uttöjd hals är enligt dem ett betydligt bättre liv än att bo i Burma. *Suck* Vi lever i en ding-ding värld.

Om ni undrar var jag fått informationen ifrån så var det några av bykvinnornas egna ord. Jag har ingen aning om vad etnologer runt om i världen har skrivit för forskningsrapporter och avhandlingar om folket i longneckbyn. Allt jag vet är att det kändes som att besöka en helt sjuk värld. En sjuk värld, där kvinnorna offrar sina kroppar för att tjäna sitt levebröd. Ingen större skillnad om man jämför med kvinnornas ping-ping-shower i Bangkok med andra ord.