Från att älsklingen kom hem i går eftermiddag fram tills nu har jag gråtit nästan konstant. Utan att veta varför. Är detta normalt när man är gravid eller vad är det som händer?

Jag kan erkänna att jag känner mig en smula pressad, men jag vet ju innerst inne att allt alltid löser sig, så vad är det då som drar igång tårkanalerna?

Kanske är det en onormalt kraftig hormonattack som utlöst det? Jag vet inte. Stackars älsklingen. Han blir ju ledsen eftersom jag är så himla ledsen. Jag kan ju inte ens förklara vad det är.

Det är inte så att jag sitter och hulkar och kippar efter luft. Snarare stilsamma tårar som föds och snabbt ilar ner för kinderna. Sådana tårar som man inte kan hålla tillbaka.

I kylen står det 7 burkar Matjessill. För bara ett par veckor sedan skulle jag sagt "mums-filli-babba" och kastat mig över burkarna. Men exakt just nu tror jag att mitt långvariga "matjessill-craving" har släppt.

I två dagar har jag gått runt och kännt mig som en galen löpande katt. Stundtals har jag varit sjukt sugen på matjessill, stundtals, irriterad, arg, lipfärdig och förkrossad.

Herregud. Har inte kännt av sådana här hormonsvallningar sen i början av graviditeten. I går kväll snyftade jag ut på älsklingens bröst samtidigt som han strök mitt hår, klappade på mig och pussade på mig. Vi kunde snabbt konstatera att allt har med hormonerna att göra för i vanliga fall skulle jag inte bry mig om följande:

♥ Oro över att få dagisplats
♥ Var ska vi bo? Lägenhet i stan, hus eller radhus?
♥ Varför är jag så glömsk?
♥ Imorgon (läs idag) ska vi åka till Småland