”Den romantiska synen av milslånga vindruvsplantage har plötsligt bytts ut av ett omättat inferno av porrklubbar. Jag bor i ”de fina kvarteret”, där pundare, fyllon, psykopater, horor och poliser är det dagliga ögongodiset.

Bussresan från Mildura till Sydney tog 17 timmar. Jag kunde inte sova. Väl framme i Sydney möttes jag av ett ordenligt regnväder som vägrade ge upp. Tog en taxi till Bondi Beach ihopp om att finna mina drömmars hostel, men det var uppbokat överallt så jag bestämde mig istället för att åka till det kära Kings Kross och titta på knarkare istället. Har hittat ett helt okej hostel som bara kostar $110/veckan. Ägaren går på kokain och har en pitbullterrier som heter ”Pitty”. Lilla ”Pitty” traskar runt lös här på hostelet, jag antar att det är bäst att försöka hålla sig vän med henne, man skulle kunna säga att hon är en så kallad vakthund.

Jag är glad över att vara i Sydney. Jag har varit i kontakt med ett par vänner och det kommer nog inte dröja lång tid innan jag bli varm i kläderna och kommer på fötter. Nu är första prioritet att hitta ett jobb.”

Ett utdrag från min resedagbok. Resan – ”Ett år i Australien”, november 2005.

Tänk att grammatiken fortfarande sitter. Usch nu blev jag nästan illamående. Grammatiken är den kurs jag klarade med 1,5 poäng. *Pustar ut* Det kanske vore klokt att träna lite grammatik nu under mammaledigheten. Inte för att amningshjärnan är den vassaste saxen i lådan, men mental stimulans är ju alltid att föredra.

Nu hamnade jag lite off topic.  Detta inlägg rör något helt annat. Nämligen ett reseminne.

I norra Thailand alldeles vid gränsen till Burma ligger en liten by där en minoritetsgrupp lever. De kallar sig själv för ”Longnecks” eftersom de har så otroligt långa halsar. Nu är det ju som så att de långa halsarna är självförvållade. När kvinnan får sin första mens sätts den första ringen på. Sedan sätts ringarna på vid olika cermoniella tillfällen och årsdagar. Det kändes helt bissart att besöka byn. Folket som bor där är vana vid turister och frågade vilket land jag kom ifrån. När jag svarade Sverige började en kvinna svänga sig med svenska fraser: ”ÅH! Hoooo mååå doooooiiii daaaaaa????”

Eftersom de livnär sig på turister kan de prata flytande engelska och jag kunde inte motstå att fråga varför de förlänger sina halsar. Kvinnan på bilden ovan, hon med gitarren sa att fanns två förklaringar. Dels bodde det mycket tigrar i området förr om åren. Tigrar attackerar mot halsen och eftersom det var kvinnan som rörde sig i djungeldomänerna blev ringarna som ett skydd mot eventuella tigerbett. Ok, det var halsringarna. Benringarna då? Varför dessa? Jo, benringarna är männens påfund. Med tunga ben var det svårare att smita iväg eftersom det är tyngre att springa. Många av de som bor i byn nu är flyktingar som lyckats fly från militärjuntan i Burma. Att plåga sig själv med uttöjd hals är enligt dem ett betydligt bättre liv än att bo i Burma. *Suck* Vi lever i en ding-ding värld.

Om ni undrar var jag fått informationen ifrån så var det några av bykvinnornas egna ord. Jag har ingen aning om vad etnologer runt om i världen har skrivit för forskningsrapporter och avhandlingar om folket i longneckbyn. Allt jag vet är att det kändes som att besöka en helt sjuk värld. En sjuk värld, där kvinnorna offrar sina kroppar för att tjäna sitt levebröd. Ingen större skillnad om man jämför med kvinnornas ping-ping-shower i Bangkok med andra ord.