Vid första besöket hos barnmorskan bedöms det när bebben beräknas komma ut. Man räknar som så att graviditeten startar vid sista mensens första dag. Två veckor senare räknas man som befruktad, men då har man enligt beräkningnarna redan varit gravid i 2 veckor. En normal graviditet är vanligtvis 280 dagar lång. Alltså, 280 dagar med start från sista mensens första dag.... (Invecklat det här)

När du är någonstans mellan den 17-19 graviditetsveckan är det dags att göra ultraljud. Eller fosterdiagnostik som det så vackert heter. Där checkar dom så allt ser ok ut med lungorna och alla andra organ. De mäter fostrets skalle och med hjälp av diameterns mått kan de med ganska så stor säkerhet säga exakt hur gammal fostret är. Oftast får man ett nytt "beräknat förlossnings datum". Vårt första datum var den 22 september, efter ultraljudet blev det förskjutet en dag till den 23 september.

Idag går vi in i vecka 39. I nio månders tid har jag gått runt och sett fram emot den 23 september. Idag är det 13 dagar kvar. Är man förstagångsföderska går man vanligtvis över tiden. Men om man går över 14 dagar, sätter de igång förlossningen på sjukhuset. Anledningen till att de gör det är att moderkakans kvalité avtar och då vet man inte om bebben får tillräckligt med näring. Det bästa är dock om kroppen själv får sätta igång förlossningen med sina egna hormoner.

I tre dagars tid har jag haft förvärkar. Förvärkarna känns som mensvärk. Igårkväll när frugan var här var jag nästan helt säker på att allt skulle sätta igång för jag hade en konstant mensvärk i säkert 2,5 timma. Men ingenting hände. Somnade sent. Vaknade av att jag drömde att jag skulle föda barn. Fy fan vad psykande detta är. Tre dagar i rad och jag somnat och vaknat på samma sätt. Somnar med värkar och vaknar av skumma drömmar att det är dags att föda.

Eftersom det stundtals känns som om bebbe vill ut har jag nu packat väskan, nästan klar. Men innerst inne vet jag att det kommer dröja. Det kommer säkert gå över tiden med två veckor. Jag hade kommit överrens med mig själv att bara slappa, njuta och ha det bra sista tiden. Att inte haka upp sig på datumet, utan att ta allt som det kommer. Men det börjar bli svårt. Nu är min längtan så enormt stor. Jag vet att ut kommer det ju att komma oavsett när. Inom 27 dagar i allafall.