Jag älskar min kropp. Benen är lite torra ibland, tånaglarna är lite hårda att klippa, fötterna har lite förhårdnade som stör men bortsett från det är allting med min kropp så himla bra.

Med risk att få tomater kastade på mig hävdar jag att ”normalviktiga” trivs bättre i sina kroppar än ”överviktiga”. Som överviktig kan man självklart intala sig själv att man duger som man är och att man tycker om sina kurvor. Tro mig, jag har varit där själv. När jag tittar på bilder tagna när jag vägde, 10, 15, 20, 25, och 30 kg mer än vad jag väger idag får jag en obehagskänsla i kroppen. Jag ser svullen, pluffsig och icke välmående ut. Känslan av att vara pluffsig och svullen kommer genast tillbaka och jag blir då påmind om hur jag mådde fysiskt av övervikten.

Jag har aldrig varit särskilt utseendefixerad. Vi är skapta som vi är och det bästa är att acceptera våra näsor, munnar, rumpor och bröst. Men en sak som vi ALDRIG ska acceptera med oss själva är fetma, därför att det är skadligt för kropp och själ. När jag hade som högst BMI låg det på 33 vilket är fetma. Jag mådde verkligen dåligt av det. Kroppen kändes tung och sinnet kändes tungt. Det är en knäck för självkänslan att aldrig kunna klä sig i sådant man tycker är fint. Så upplevde iallafall jag det. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag tror att fler överviktiga människor känner så.

Det verkar vara tabu att tala om fetma. Någon kan ju bli ledsen. Visst är det så, men väger man 30 kg för mycket kan det ju inte vara en direkt nyhet, snarare ett faktum. Att gå ner i vikt kräver mycket av en människa. Det handlar om att bryta vanor och framför allt att ändra sina vanor. Jag önskar att media kunde lägga om strategin och istället för att skapa vikthysteri med sina löpsedlar använda makten till att skriva om fetma i förebyggande syfte. Visa upp sådana som jag eller andra människor som lagt om sina kostvanor och på så vis inspirera andra männiksor.

Ett hekto hit eller dit. Jag befinner mig fortfarande på platån. Det gör mig ingenting. För första gången på två veckor känner jag att den envisa förkylningen börjar ge med sig. Jag velar fram och tillbaka angående om jag ska genomföra tjejmilen eller inte. Nu är jag totalt otränad och det är inte många dagar kvar tills loppet går av stapeln.

Dieter har aldrig varit min starka sida. Jag må vara överviktig med bilringar, hull och allt vad det heter men inte en chans att jag ska begränsa mitt kulinariska liv genom att ingå en deal med dietdjävulen. Jag är alldeles för mycket livsnjutare. Varför begränsa sig när livet är så kort?
 

Det finns ingen annan än jag som kan råda bot på min övervikt.  Varför ska viktväktarna tjäna pengar på min fetma? Varför ska i-trim tjäna pengar på min fetma? Varför ska viktklubben eller herbalife tjäna pengar på min fetma? Det är bara att inse, ingen annan än du själv kommer gå ner dina överflödiga kilon.

Jag nådde en punkt då jag bestämde mig. Nu ska jag återerövra min kropp. Jag vill ha tillbaka det som en gång var mitt. Nu bryter jag ett osunt beteende och ätmönster. Att gå ner i vikt kräver tålamod och uthållighet. Jag vägde 100 kg när jag blev gravid med mitt första barn. Han föddes hösten -07 och jag vägde då 116 kg. Det fanns inte på världskartan att jag skulle lyckas gå under 100 kg. Nu tre år senare och efter att ha satt ännu ett barn till världen väger jag 85 kg. Detta utan dieter. Vad är hemligheten?

- Ät regelbundet
- Ät lite mindre portioner
- Ät lite mer frukt och grönsaker
- Drick lite mer vatten
- Rör lite mer på dig

Små, små förändringar har hjälp mig att tappa över 30 kg. Är det inte fantastiskt så säg? Jag fick en rolig kommentar av min vän Lady Dahmer (Hon kör stenhårt på LCHF. Hon gillar det och jag glädjs med henne eftersom hon hittat en viktminskningsmetod som passar henne.):

Som jag tidigare skrev är jag lite för mycket livsnjutare för att begränsa mig. Jag vill kunna äta allt jag tycker om och jag gör det. Jag äter Ben& Jerrys så det står härliga till, trots detta går jag ner. Sakta, sakta men säkert, säkert. Alla sätt är bra utom de dåliga. Om viktminsking hade varit enkelt, om man genom att önska sig hade lyckats med bedriften att trolla bort 30 kg, om det var så enkelt då hade världen inte haft så många överviktiga människor. Jag har hittat ett sätt som passar mig perfekt eftersom det inte gör anspråk på något utav det jag äter.

Med dessa ord hoppas jag kunna inspirera någon tjockis därute. Om jag kan, kan du. Jag lovar! Jag har ungefär 8-9 kg kvar tills jag når min målvikt. Det får ta den tid det tar. Jag mår bra och njuter av processen. Allting tar sin tid. I skrivande stund visar bloglovins ikon att 45 personer prenumererar på mina blogginlägg. Detta är ett inlägg som ni prenumeranter ska ”gilla” på bloglovin. Förhoppningsvis kommer detta inlägget må ut till fler människor då. Att gå ner i vikt handlar inte om trolleri. Man behöver inte krångla till det eller förbjuda sig själv att äta sådant man tycker om. Att gå ner i vikt ska vara lustfyllt och ge ett livslångt resultat.

Alla ni som kämpar med vikten, heja er. Glöm inte bort att huvudsaken är att må bra. Tänk långsiktigt. Det handlar inte om att bränna av tio kg för att bli snygg och för att det är roligt. Det handlar om att nå en hälsosam vikt och att må bra för resten av livet.

Toddo är lämnad på dagis. Lovi suger på tårna och jag promenerar på vackra Södermalm med en vän i sikte. Det blir frukostdejt hemma hos Emma om en liten stund.

Från BMI 32.8 till BMI 28.1 sedan jag började min viktresa. Heja mig!

Jag ber om ursäkt över den försenade fredagsviktsrapporteringen. Gårdagen var innehållsrik och natten blev lång. Somnade strax efter sju och vaknade nu, tolv timmar senare.

Tjugo kanelbullar och en skräpmatsvecka (tacobar, pizzahut, vanlig pizza och mc donalds) passerar inte obemärkt förbi. Med tanke på lattefria veckan och mina långpromenader borde jag gått ner mer. Men, men det var gott. Nu har jag haft en trashvecka och planerar för en riktig hälsovecka.

Ha en fin lördag allihopa!

Man mår bra av det. Tänk glada tankar. En annan sak jag mår bra av just nu är att inse hur duktigt jag faktiskt kämpat på med att bli av med övervikten.

Det är en mycket speciell känsla att prova kläder nuförtiden. Huvudet har inte riktigt hängt med kroppen. Av automatik plockar jag kläder i storlek XL och ber en stilla bön:
1. Jag ska komma i det
2. Att det helst inte ska sitta som ett korvskinn.
3. Att det finns i större storlek eftersom jag gillar plagget.

Alla dessa böner i onödan. XL är för stort och jag är en L.

Det finns få saker som är så ångestladdade som fetma. I vårt samhälle är det äckligt att vara fet. Fetma är ett vedertaget tecken på dålig karaktär. Usch, det är knappt att jag vågar skriva så. Men det var så jag upplevde det när jag vägde 20 kg mer än vad jag väger just nu.

Att äta snabbmat kanske inte är det klokaste näringsintaget man kan göra med kraftig övervikt, fast å andra sidan är man ju inte mer än människa. Hursomhelst kändes det alltid lite skamfyllt att äta något ”flottigt” offentligt. Där står jag en solig dag och äter mjukglas och jag läser av en gammal tants blick: ”Ska man verkligen äta glass när man är tjock som du?”

Ser ni någon skillnad? På vänstra bilden väger jag 105 kg. På högra bilden väger jag 86 kg.

Jag hittade detta schema när jag rensade bland mina pappershögar i helgen. Det skrevs av min behandlare på mando och var till stor nytta under tiden jag var ätstörd. Nu ska jag börja följa det igen. Hoppas det kan vara någon där ute till nytta.

08.00 Frukost
Alt 1:
1 portion havregrynsgröt med 1 msk sylt och ca 2 dl mjölk
1 kopp té
Alt 2:
2 smörgåsar med 1 tsk smör och valfritt pålägg på varje
1 glas (2.5 dl) juice
Alt 3:
2.5 dl yoghurt, 1 dl flingor, 1 frukt i yoghurten

10.30 Mellanmål
Alt 1:
1 smörgås med 1 tsk margarin och valfritt pålägg
Vatten
Alt 2:
1 medelstor frukt eller fruktsallad

13.00 Lunch
1 portion lagad mat, , 320 g
30% grönsaker, 35% ris, pasta, potatis, 35% kött, fågel, fisk
Om du vill ha sås till maten ta då bort 5% från vardera kolhydrat och protein
Vatten till maten

15.00
Alt 1:
2 smörgåsar med 1 tsk smör och valfritt pålägg på varje
1 frukt
Alt 2:
Fruktsallad gjrd på 2 frukter med 1 msk keso

18.00 Middag
1 portion lagad mat, , 320 g
30% grönsaker, 35% ris, pasta, potatis, 35% kött, fågel, fisk
Om du vill ha sås till maten ta då bort 5% från vardera kolhydrat och protein
Vatten till maten

Nu byter jag invägningsdag från tisdag till fredag. På fredagar är det fest och man har kämpat hårt en hel vecka.

Idag vägde jag 86 kg. Vilken överraskning! Jag som var övertygad att jag hade lagt på mig ett kilo. Nu fick jag återigen bevisat för mig att upplevda ”fetto vibbar” sällan överensstämmer med verkligheten. – 0.1 kg om jag minns rätt.

Nu känner jag att jag har lagt på mig. En vecka på landet och viktökningen är ett faktum. Jag känner mig fläskig. Längtar hem till rutiner. Självklart deppar jag inte ihop. Jag kan bara göra så gott jag kan. Den förslappade kroppen skriker efter motion. Att ligga i vattnet och plaska räcker inte. Tjejmilsångest!

Det finns ingen våg här på landet. Tisdagsvikten uteblir därför denna veckan. Även en trim och slimmare behöver semester. Den upplevda känslan är + 0.5 kg, men upplevda känslor kring vikten brukar fungera bakvänt för mig. När det känns att jag gått ner i vikt har jag oftast gått upp och tvärt om.

Jag drog en lättnadens suck när siffrorna på vågen slutligen stannade. Det känns skönt att vara under 87 kg igen. Egentligen handlar det bara om psykologi. 200 gram hit eller dit gör fysiskt sätt ingen större skillnad. Mentalt är det en seger. – 0.3 kg denna vecka och jag är glad. Jag måste vara snäll emot mig själv. Det är sommar, det är grillad mat med goda såser, det är pajer, det är bortglömda mattider och för många polarmackor med mjukost.

Nyjoggad, nybadad, nöjd.

Jag sprang i 30 minuter och uppskattar det till 4,5 eller 5 km. När jag sprang där på den lilla grusvägen förbi det glittrande vattnet funderade jag på varför jag lyckas med min viktminskning nu. Tidigare har det totalt misslyckats och resulterat i motsatt effekt.

Skillnaden nu mot hur det tidigare varit är att jag insett att ingenting är omöjligt. Tidigare trodde jag inte att jag kunde gå ner i vikt. En självuppfyllande profetia. Dessutom var jag otålig. Fick jag inget resultat gav jag upp. Nu har jag bestämt mig. Det handlar om att lägga in livsstilen och jag gör det nu.