Det finns få saker som är så ångestladdade som fetma. I vårt samhälle är det äckligt att vara fet. Fetma är ett vedertaget tecken på dålig karaktär. Usch, det är knappt att jag vågar skriva så. Men det var så jag upplevde det när jag vägde 20 kg mer än vad jag väger just nu.

Att äta snabbmat kanske inte är det klokaste näringsintaget man kan göra med kraftig övervikt, fast å andra sidan är man ju inte mer än människa. Hursomhelst kändes det alltid lite skamfyllt att äta något ”flottigt” offentligt. Där står jag en solig dag och äter mjukglas och jag läser av en gammal tants blick: ”Ska man verkligen äta glass när man är tjock som du?”

Ser ni någon skillnad? På vänstra bilden väger jag 105 kg. På högra bilden väger jag 86 kg.