I natt drömde jag att jag var ute på krogen. Jag drömde att jag sprang runt med en cigg i handen och letade efter tändare. Efter stund kom jag på mig själv. Jag röker ju inte och ska inte börja röka igen. Aldrig.

Efter upptäckten gick jag till baren i ett tappert försök att beställa en drink. Det gick mindre bra eftersom jag inte kunde komma på vad den heter. Vaknade av att jag låg och funderade. Har fortfarande inte kommit på namnet... Mina partygener har börjar svika mig.

2007-11-26 @ 11:29:49

Jag förstår inte vad all tid tar vägen. It´s gone and away. M är inte särskilt krävande. Han vill ammas, byta blöja och gosa. Inte så ansträngade och inte så tidskrävande. Men oj vad jag kan missta mig. Timmarna uppslukas av något form av monster och vips är dagen slut.

Jag har inte bakat några lussekatter, julgardinerna hänger på en köksstol - klara till hälften, i tack korts verkstaden är det adressering som står på tur. Vad har jag egentligen gjort idag?

Jag tog en fika i Skrapan tillsammans med en vän som också har en bebis, 5 dagar äldre än M. Vi pratade om hur livet kommer se ut efter mammaledigheten. Jag har starka planer på att börja plugga.

Sakta men säkert förbereder jag mig mentalt. Det ska bli roligt. Funderar på att ta busskörkort, då kan jag arbeta som busschaffis i sommar och sedan köra buss som extraknäck under tiden jag pluggar. Får se om jag blir antagen. Jag har dessutom anmält mig till en komvuxkurs, engelska B. Vi hade inte det när jag gick i gymnasiet och om jag ska bli lärare som jag siktar på, måste jag läst engelska B för att vara behörig.

Annat skoj som händer till våren är att vi ska resa till Thailand. Två veckor är det tänkt att vi ska stanna, men jag och M kanske stannar längre. Min mamma har hus där som vi kan bo i och det är ju inte helt fel att tillbringa en tid av mammaledigheten där.

2007-11-22 @ 20:46:39

I ett års tid har jag gått och dragit i mina lockar. Suckat och stönat över att håret inte vill växa ut. Jag vill ha långt hår igen. Som jag hade för många år sedan.

I morse lade jag märke till det. Håret har vuxit. Jippie! Jag har passerat den där jobbiga perioden, då allt bara står still och inget händer. Nu äntligen kanske det kommer ta fart.

2007-11-22 @ 20:34:48

- Älskling... Jag måste berätta en sak, som känns lite dum.
- Vad?
- Det började redan igår. Jag satt på bussen och den stannade till precis utanför en boutique. I dockan i skylten bar en jättesnygg klänning. Jag bestämde mig för att gå dit och prova den idag.
- Okej...
- Den satt lite för tight. Jag måste gå ner 10 kg för att kunna ha den.
- Jaha...
- Den var jäkligt dyr också...
- Okej...
- Medan jag funderade på hur jag skulle göra, hittade jag en annan fin klänning. Den passade perfekt och satt fint. Det slutade med att jag köpte båda.

3500 kr fattigare är jag nu riktigt motiverad till att bränna lite fettdepåer. Till sommaren ska jag kunna ha min fina klänning på mig. Nu ligger den längst fram i min garderob,  inslagen i ett vackert paket.  Butiken heter "Älskling" och ligger på Timmermansgatan.

2007-11-21 @ 19:37:36

Det finns en portal i huset där jag bor. Där brukar det sitta en trasig gubbe. Jag passerar honom flera gånger om dagen för han sitter alltid där. Med fjärrskådande blick suger han på sin hemrullade cigg och tittar upp. Vi har blivit lite tjenis med varandra nu. Det känns ju fånigt att inte hälsa på en människa man passerar 100 gånger i månaden.

Idag hade han dragit på sig sin höstjacka. Det var en stor svart bomberjacka med "New Kids On The Block-märken" fastsydda över hela jackan. My lord. Vips flög tankarna tillbaka till 90-talets början när alla tjejer var kära i Jordan Knight och trallade på låten "Step by step".

2007-09-13 @ 14:13:43

Morgonritualen går till på följande sätt.

Vi snoozar. Kramas och myser. Stiger upp, äter frukost. Darling gör sig klar för att åka till jobbet. Vi åker hångelhiss och sedan slår jag på datorn. Fixar te och medans datorn startar igång plockar jag in frukosten. När allt är klart har mitt goda te dragit klart och datorn är på.

Då är det a little bit of bloggtime.

2007-09-13 @ 09:31:17

Tidigt i söndags morse ringde det på dörren. Det var kanske inte okristligt tidigt eftersom klockan precis passerade 11, men ändå. Jag drog på mig min rosa klänning och tassade upp. Tittade ut genom titthålet. Utanför dörren stod två små söta barn.

- Hej, vill du köpa jultidningar?

Jag blev helt paff, dels för att vi precis är på väg in i hösten och dels för att jag inte hört ordet "jultidning" på år och dar.

- Nej tack, vi ska inte köpa någon jultiding, sa jag.
- Okej. Tack ändå. Hej då, sa den lilla kille och vinkade menlöst.

Fortfarande paff drog jag klänningen över huvudet och kröp ner i den varma goa sängen igen.

- Det var två små killar. De sålde jultidningar.
- Vi ska aldrig köpa sånt, muttrade J.

Plötsligt fick jag dåligt samvete. Stackars söta små barn. De anstränger sig med livet som insats för att tjäna ihop en slant till jul. Jag kunde ju ha gett dom en chans. Jag menar, det finns säkert nån litet kakbok eller något annat som man kan ha nytta utav.

När jag var ett litet kid sålde jag också jultidingar. Jag nådde aldrig upp i de höga premierna. Folk ville ju aldrig köpa. Första året fick jag en ryggsäck, andra och tredje året ett tetrisspel. Jag lovade mig själv att när jag blir stor, då jävlar ska jag banka in en stororder. Nu råkade jag ut för min första jultidningssäljare och vad gör jag? Nobbar.

2007-09-11 @ 11:54:40

2007-09-11 @ 11:40:40

Var det någon som såg "Mord i sinnet" som sändes i söndags på tv4? Jag skulle vilja ha tag på manusförfattaren till söndagens avsnitt och fråga hur hon/han tänkt sig det hela.

Jag blir så irriterad när jag inte förstår hur saker och ting hänger ihop. Avsnittet handlade om ritualmord. Men hur hängde allt egentligen ihop?

Detta hände:

• En kille blir halshuggen av en psykopat
• En ung fllicka hittas dödad, hon var säkert stympad, minns ej. Hon hade JESUS inristat på kroppen, samt en tatuering i ryggslutet
• Psykopaten visar sig driva ett framgångsrikt byggföretag eller något i den stilen
• På psykopatens företag jobbar en svart kille som tror på vodoo och han offrar till diverse gudar
• Vodokillens son hittas mördad med ett utslitet hjärta och utslitna ögon mördaren har ristat in JESUS på offrets kropp
• En nerknarkad konstnär tas in på förhör, han har målat nån tatuering som ser identisk ut som den flickan hade på sin kropp
• Vodoopappans son visar sig bli mördad medans konstären sitter i häktet, han går fri.
• Polisen söker upp en sektledare. Vodoopappan är medlem i den församlingen och har fått löfte av prästen att han och sonen är skyddad av demoner.
• Sektledaren är jätteläskig och skum.
• Psykopaten har skön sex med sin flickvän och får ett samtal, han får reda på att polisen snokar runt på hans arbetsplats. Han åker dit. Polisen har hittat den lilla pojkens hjärta i en cylinder som ska gjutas över med betong.
• Psykopaten får ett brev som innehåller en vodoodocka. Han blir galet rädd, får se en döing krypa upp från marken och skriker: du är död och begraven, du kan inte gå igen. Sen dör han av en hjärtinfarkt.
• Sektledaren tas in på förhör, vill inte samarbeta.
• En av poliserna får astmaanfall.
• En annan hittar en vodoodocka i sin bil och råkar nästan ut för en halshuggning.
• En tredje polis blir överfallen i sitt egna hem av den skumma konstnären.
• En fjärde polis råkar ut för att henne son blir kidnappad.
• Det visar sig att tjejen som hade sex med psykopaten var dotter till den galna sektledaren.
• Det är hon som har kidnappat polisens son, han ska offras för att hon ska få krafter av demonerna.
• Hon blir gripen och satt i finkan. 
• THE END!

 Vilket märkligt slut då... Jag fattar inte. Ville manusförfattaren blanda in massor av otäcka saker för att krydda avsnittet. Det måste ju finnas en naturlig förklaring till saker som händer. Vi fick svar på att det var den galna kvinnan som mördat flickan med tatueringen och den lilla pojken. Men:

• Varför blir poliserna utsatta för vodoo och av vem?
• Utövade även psykopaten vodoo?
• Varför halshögg psykopaten en kille i början?
• Varför överföll konstnären en av poliserna i hans hem?

Något som kunde ha blivit riktigt bra, blev riktigt värdelöst. En enorm besvikelse. Tummen ner.

2007-09-11 @ 11:17:52

Den 11 september 2001 sken solen. Jag var ledig från jobbet och skruttade runt i mitt hem som då var beläget i Rågsved. Även kännt som Drogsved. Dagen innan hade jag blivit upplockat efter jobbet på en splirrans ny Harley Davidson. Ägaren hette Niklas och att han och jag överhuvudtaget kom i kontakt är en helt annan story.

Jag var på gott humör. Vi skulle träffas över en kaffe på kvarterskrogen Buck Rogers senare. Sagt och gjort. När klockan närmade sig gick jag ner och där satt han. Inte mannen i mitt liv, men människan som kommit in som en liten virvelvind och som jag enbart hade roligt ihop med.

Att kolla på tv tillhör inte min sexuella läggning. Trots att jag är innehavare till en gigantisk 42 tummare med plattskärm är den ytterst sällan på. Tycker att det mest visas skräp på tv.

Niklas verkade nedstämd.

- Jag kan inte stanna så länge, jag måste få tag på min syster.
- Men hon bor väl i USA.
- Just därför, svarade han upprört. Jag var där förra veckan, sa han och blickade fjärrskådande ner i sin kaffekopp.
- Jag vet, sa jag och fattade inte alls varför han betedde sig som en zombie.

Inom ett fåtal minuter fick jag allt förklarat för mig. Ett flygplan hade flygit in i ett av tvillingtornen.
"Klantig pilot", var min första tanke. Hur fasen lyckas man???

Fikan var över. Jag funderade inte så mycket över det. Det händer sjuka saker i världen varje dag. Jag slog på tv:n när jag kom hem och plötsligt fick jag en ordentlig inblick i vad som skett. Mina första tankar gick till frugan som befann sig alldeles i närheten. Hon hade inte varit många veckor i staterna innan det hemska terrordådet skedde. Jag försökte ringa hennes mamma, men fick inget svar. Sen gav jag upp.

Jag minns smärtan som gick genom kroppen när jag såg människor hoppa från fönsterna i huset. Det såg helt sjukt ut. Människor sprang, människor skrek och hade panik. Det brann och det var rök överallt.

Jag minns det som om det vore igår. Jag kommer alltid minnas. Idag kommer jag ha en tyst minut för mig själv och för bebben här hemma. Vi ska tända ett ljus och sedan tänka kärleksfulla tankar till offren i som avled i terrorattacken, den 11 september 2001.

2007-09-11 @ 10:52:24

Vi stannade till på Hemtex efter att ha lunchat på Söders sämsta lunchställe. Det visade sig ha kampanjen "köp 2 - betala för 1". Vi köpte två dukar och fyra tabletter. När vi kom hem visade det sig dock att dukarna inte gjorde sig alls bra i vårt hem. Jag ska byta dom imorgon. Att köpa bordsduk är nog mer hjärta än hjärna. Men jag måste göra något åt vårt traumatiskt fula furuköksbord. Det är så fult, så fult.

Jag längtar verkligen tills vi flyttar till ett större boende. Då ska vi köpa nya möbler. Bohaget som står i vår lägenhet har darling haft sedan 16 år tillbaka. Det är ett ihop plock av saker hans föräldrar hade när han flyttade hemifrån. My lord. Det är inte vackert. Estet och inredningskänslig som jag är har jag stundtals mått pyton här. Men jag biter ihop. Det känns verkligen meningslöst att köpa massor av nya saker när det är så trångt som det är. Bättre att vänta tills vi byter upp oss. Eftersom vi båda älskar att laga mat och att bjuda på middagar ska vi ha ett STORT köksbord i vårt nya hem så vi kan bjuda hem mycket folk på en och samma gång.

Men det är ingen panik. Vi ska bo kvar här ett tag till. Framåt våren ska vi börja kolla nytt boende på allvar.

2007-09-10 @ 20:07:56

Mitt hjärta klarar inte av att slänga dom, det är ju inte växternas fel att de är fula. Men jag orkar verkligen inte se dom. Vi har alldeles för mycket växter, vi får knappt plats här hemma. Det står växter på hela vardagsrumsbordet, halva köksbordet och i alla våra fönster. Det betyder otur att slänga levande växter, men vart ska jag göra av dom då?

Jag kan ju knappast skänka bort dom, dom är ju så fula. Eventuellt ska vi få ställa några växter hemma hos svärföräldrarna. Det vore guld. Men frågan är hur mycket de kommer vilja ta emot.

Jag funderar på att ställa lite växter i en papperskasse vid återvinningsstationen och skriva en lapp: "Nytt hem sökes". Då kanske nån snäll människa med gröna fingrar och grönt hjärta tar växterna till sig. Vad vet jag...

2007-09-03 @ 14:48:00

2007-08-24 @ 14:13:47

Skitfan.

Jag måste ner till Tysksvenska handelskammaren och hämta ut ett arbetsgivarintyg. Det var inte där jag jobbade men det var handelskammaren som betalde ut mina löner eftersom jag var anställdt av ett danskt företag. Mitt gamla jobb där jag fick sparken för att jag var gravid.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Hat är ett väldigt starkt ord, men jag hatar min gamla kukchef Sören. Sören med översittarattityden och den självgoda leendet. I HATE HIM.

Lyckligtvis är han en danskjävel och bor i Köpenhamn så förhoppningsvis lär jag aldrig mer stöta på honom i detta livet. Jag tror på karma och känner mig trygg i vetskapen om att han kommer få sitt straff för att han är en usel människa.

2007-08-22 @ 13:05:59

2007-08-22 @ 12:39:20

Det känns som om det börjar bli dags att ta tag i den där biten nu. Sååååå... Nu sitter jag i försäkringskassans telefonkö. Jättekul...

- Vi har fortfarande kö.
- Vi har fortfarande kö.
- Vi har fortfarande kö.
- Vi har fortfarande kö.
- Vi har fortfarande kö.
- Vi har fortfarande kö.
- Vi har fortfarande kö.
- Vi har fortfarande kö.

2007-08-22 @ 12:30:24

Det har pratats en hel den om nätverkssajter den sista tiden. Den just nu mest omtalade är "facebook". Det är en 23 årig kille från staterna som grundat denna roliga sajt. Sverige är det andra mest facebooktätaste landet per invånare i världen, USA ligger etta.

Det som debatten omtalat var att allt som skrivs på facebook tillhör ägaren av sajten. Bilder, fakta, texter, kommentarer, rubb och stubb. Inte för att jag är särskilt orolig att en 23 årig miljonär på andra sidan atlanten sitter och läser min sida, men det facebook gör är att de säljer vidare uppgifter om sina medlemmar. Gillar du tex. knyppling eller stuvade kantareller så kan den infon säljas till företag som marknadsför just knyppling och svampstuvning. Vips har du fallit offer för direktreklam.

Det debatteras mycket på radio. Jag upphör aldrig att förvånas. ALDRIG.

2007-08-22 @ 10:40:17

Duktig flicka. Just nu är jag extra självgod och klappar mig själv på huvudet. Smaskar i mig lite god vattenmelon och myser. Jag har bytt sängkläder och dammsugit sängen samt under sängen. I den vanliga världen är det kanske inte så mycket att hurra för, men i Apans värld är detta en bedrift med stort B.

Jag är inte alls särskilt husligt lagd. Jag älskar att laga mat, men resten överlåter jag helst till en moldavisk hushållerska eller något. Men, som sagt. Tiderna förändras och det är snart dags för mig att träda in i mammornas hemliga värld. Jag ska bli en äkta "Stepford Wife".

2007-08-22 @ 10:30:56

... min första skoldag var att jag lade märke till att en av mina nyblivna klasskamrater hade en likadan ryggsäck som jag. Minns knappt hur ryggsäcken såg ut, men den var lila. Hon hette Tina och under de 9 år man går grundskolan ägnade vi de flesta åren tillsammans. När vi började gymnasiet gled vi ifrån varandra.

Det är något konstigt det där med barndomsvänner. Jag har inte kontakt med så många. Bara en. Den bästa någonsin. Min fru Helena. Jag älskar henne. Vi kanske hängde kanske inte så himla flitigt hela tiden. Sådant där går ju i perioder. De perioderna vi lekte hade vi otroligt mycket hyss för oss och såhär på äldre dar har vi mycket, mycket att skratta och förfasas över. Egentligen är hon inte min fru, men vi bodde tillsammans i min gamla lägenhet innan jag och min darling bestämde oss för att flytta ihop. Jag och frugan bodde på 28 kvadrat i närmare 8 månader. Smärtfritt må jag säga, två catfighter, men de var också de enda. Om man såhär i vuxen ålder tillåts att ha en bästa vän, så skulle jag säga att det är hon. Vi två kommer alltid hålla ihop. I vått och torrt.

Men det var inte dit jag ville komma. Nej.
Idag när jag satt på bussen till jobbet, klev det på en pappa med hans lilla son.

- Hej, titta på min keps. Är den fin? Den fick jag i skolan idag. Idag började jag ettan, sa han till mig med ett stort leende på läpparna.

Den lilla killen fick mig att reflektera över den där dagen, då man plötsligt befann sig på en skola, med massor av andra barn. Små människor som man plötsligt blev bunden till. Barn som är födda samma år och som bor i ungefär samma närområde sätts ihop i en grupp och bildar en skolklass. Utan att styra över det blir dom ihoptussade med ett tjugotal andra barn.

"Varsågod. Detta är din klass. Detta är människor som du ska gå på barnkalas hos och som du ska följa i 9 år. Hoppas du hittar dig en vän."

Är det inte så? Man tussas ihop och förväntas komma överrens och finna kamratskap. Fast man egentligen kanske är världens mest splittrade grupp, utan det minsta gemensamma intresse. I vuxen ålder väljer man själv vem man vill vara vän med eller inte. Man har roligt ihop, det finns en tillit och närhetskänsla.

Well. Jag tycker det är ganska intressant iallafall. Jag känner inte många som i vuxen ålder har kontakt med sina gamla skolkamrater. Nästa år firar jag och frugan 20-årig vänskap. Vi funderar på att dra en repa till Mongoliet då. Transirbirska Järnvägen har varit en dröm sedan jag var liten och nu har även frugan fått en gnista för det. Vi får se. Länge lever vänskapen.

2007-08-20 @ 16:10:01

När jag var i Australien jobbade jag tillsammans med en negress vars fingrar var väldigt fingerfärdiga. Hon och hennes kusin flätade in massor av löshår vilket gjorde att jag sakta men säkert förvandlades till en tvättäkta hottentott. Jag vill att mitt hår ska växa ut. Men det gör det inte. Det går sjukt långsamt och jag funderar på att kanske fläta in lite löshår igen... I sådanafall skulle det så ut ungefär såhär.

2007-08-19 @ 23:57:35