• En tyst minut

    image757

    Den 11 september 2001 sken solen. Jag var ledig från jobbet och skruttade runt i mitt hem som då var beläget i Rågsved. Även kännt som Drogsved. Dagen innan hade jag blivit upplockat efter jobbet på en splirrans ny Harley Davidson. Ägaren hette Niklas och att han och jag överhuvudtaget kom i kontakt är en helt annan story.

    Jag var på gott humör. Vi skulle träffas över en kaffe på kvarterskrogen Buck Rogers senare. Sagt och gjort. När klockan närmade sig gick jag ner och där satt han. Inte mannen i mitt liv, men människan som kommit in som en liten virvelvind och som jag enbart hade roligt ihop med.

    Att kolla på tv tillhör inte min sexuella läggning. Trots att jag är innehavare till en gigantisk 42 tummare med plattskärm är den ytterst sällan på. Tycker att det mest visas skräp på tv.

    Niklas verkade nedstämd.

    - Jag kan inte stanna så länge, jag måste få tag på min syster.
    - Men hon bor väl i USA.
    - Just därför, svarade han upprört. Jag var där förra veckan, sa han och blickade fjärrskådande ner i sin kaffekopp.
    - Jag vet, sa jag och fattade inte alls varför han betedde sig som en zombie.

    Inom ett fåtal minuter fick jag allt förklarat för mig. Ett flygplan hade flygit in i ett av tvillingtornen.
    "Klantig pilot", var min första tanke. Hur fasen lyckas man???

    Fikan var över. Jag funderade inte så mycket över det. Det händer sjuka saker i världen varje dag. Jag slog på tv:n när jag kom hem och plötsligt fick jag en ordentlig inblick i vad som skett. Mina första tankar gick till frugan som befann sig alldeles i närheten. Hon hade inte varit många veckor i staterna innan det hemska terrordådet skedde. Jag försökte ringa hennes mamma, men fick inget svar. Sen gav jag upp.

    Jag minns smärtan som gick genom kroppen när jag såg människor hoppa från fönsterna i huset. Det såg helt sjukt ut. Människor sprang, människor skrek och hade panik. Det brann och det var rök överallt.

    Jag minns det som om det vore igår. Jag kommer alltid minnas. Idag kommer jag ha en tyst minut för mig själv och för bebben här hemma. Vi ska tända ett ljus och sedan tänka kärleksfulla tankar till offren i som avled i terrorattacken, den 11 september 2001.
    2007-09-11 @ 10:52:24
    Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback