Nå vad tycks?

Det var en gång en bajskorv som ville ut. På sin resa genom tarmen fantiserade den om hur fantasiskt det skulle bli med det där omtalade plasket ner i toavattnet. Enligt legenden skulle det gå som ett sus i magen och efter plasket skulle en lång resa i ett magiskt vattenland (mycket bättre en Skaras sommarland) följa.

Men något gick snett. När ljuset i tunnelns slut uppenbarande sig blev allt plötsligt svart. Hålet stängdes på obestämd tid. Hålinnehavaren misstänker nämligen att ”efter-graviditetes-hemorojder” slagis sig till ro just hos henne. Det gör FANtastiskt ont.

Sorry för min trista kiss & bajs humor, eller förresten. Det finns ingen humor alls i detta. Bara kalla fakta. Ett faktum där smärtan dämpas om jag skriver ur mig den. För den delen har Toddo lärt sig säga ”bajskorv”. Jag undrar vad det kommer ifrån, jag är helt oskyldig. Jag lovar.

Jag har en bekännelse på ”g”. Det handlar om den senaste tidens tv-vanor och val av tv-program.

Egentligen är jag ingen tv-människa, men sedan Lovi kom till världen och jag förvandlades till en mjölkbar händer det att jag knäpper på tv:n och zappar runt.

Igår kväll fastnade jag framför ett program på MTV som hette något i stil med ”Disaster Date”. Det var så himla kul. Jag skrattade verkligen högt. 

Programmet handlar om vänner som ska hämnas på sina vänner för att de tidigare parat ihop dem med dåligt ”date-material”. Vännen som ka bli utsatt för skämtet går på blinddate med en partener rekomenderad av sin polare. Denna partner är i själva verket en skådespelare som gör allt för att vara så odräglig som möjligt. Det var verkligen roligt. Kan varmt rekomendera detta om man är sugen på lite sjuk humor.

Pappa tittade på mig med skräck i blicken. Eller. Kanske inte riktigt. Jag ska backa bandet…

Toddo är 2 månader gammal och vi är nere i Växjö för att visa upp underbarnet. Första gången jag har bytt blöja på honom går jag ut till mina föräldrar där följande dialog utspelas:

- Pappa, jag tror det är stopp i toan.
- Jaha. Varför då?
- Jag slängde ner blöjan, men den går inte att spola ner.
- Vad säger du, har du spolat ner blöjan i toaletten?
- Ja, så gör jag alltid.
- Är du inte klok?
- Men så gör alla i Stockholm.

Sen började jag skratta och mitt joke avslöjades. Kom att tänka på det när jag läste Ninas inlägg om att spola ner tamponger i toaletten.

Har spelat in en skön låt ihop. Relator heter den. Jag är glatt överraskad av soundet. Scarlets röst är så häftig.

Om så är fallet kan du ha råkat ut för det mindre mysiga spindeldjuret skabb. Ett ohyra som gräver djupa gångar i din hud, lägger ägg och frodas där det är varmt och tight.

Usch vad skabbigt. Nej fy. Stackars alla de som råkar ut för det. Tydligen har det blommat ut på senare bland tid och då bland ungdomar. Läs mer här.

Det var någon gång i början på 90-talet. Pökpåsen gjorde entré i den svenska vokabulären och flickor med namnet Anna fick en egen låt.

Min storasyster tog studenten och i samma veva som alla festligheter höll på hamnade hon på bredvid Peter Settman på en fest. Han var då Ronny med hela riket och vid frukostbordet dagen efter berättade hon hade träffat honom.

I samma stund föddes en lögn i min förpubertala skalle och från den dagen berättade jag stolt för alla (när tillfälle gavs) att min storasyster minsann hade hånglat med Peter aka Ronny Settman. En lögn som sedan utvecklades till att min syrra och Ronny minsann var ett par, till att min syrra och Ronny minsann skulle flytta ihop, till att min syrra hade dumpat honom. Bästa lögnen. Ronny var het och alla gick på den.

Är din tunga missfärgad? Har näsan samma längd som den borde ha eller sitter du på en mörk bekännelse om en lögn?

My Good vilket inlägg på dagens debattsida i Expressen. Är debattören sann?

Tydligen är det nu bevisat att barnolycksfallen ökat drastiskt de tre senaste åren. Skibenten menar på att det beror på att fler är pappalediga nu och att detta är orsaken. En sanning som ingen vågar yttra i dagens samhälle som förväntas vara så genusriktigt.

Det var på den tiden få jag arbetade. Arbetet jag blev uppsagd ifrån när jag blev gravid med Toddo. Jag reste mycket och en gång när jag var på väg till Göteborg passerade jag en vägskylt ned ortsnamnet Köttkulla. Jag kunde inte låta bli att göra en avstickare för att undersöka hålan. Ett groteskt namn på ett litet samhälle. Vem kommer på ett sådant namn?

Hursomhelst så kom jag att tänka på Köttkulla när jag testade mammas köttkvarn. Det var roligt att mala kött. Kändes genuint på något vis. Köttkulla var ett litet samhälle med övervägande gula hus. Där fanns en strumpfabrik och några hästar i en hage.

Kommer som bekant fram vid tö. Det som packas ner och glöms i lådor kommer fram när man röjer. Bingo i roligast hittad låda.

- Ett recept på ett mycket gott bröd
- Knipkulor
- Dykcertifikat
- Favorit sprättaren
- Lär dig tala thai kasettband
- Tarotleken

Härligt, nu kan jag baka bröd samtidigt som jag kniper, jag kan sprätta sömmar samtidigt som jag lär mig prata thailändska och jag kan spå om när nästa dykresa kommer att äga rum.

Häromdagen var jag och en vän på långpromenix. Vi hade goda ambitioner att gå hela vägen till Djurgården, men när vi närmade oss Kungsan ropade magen efter en chailatte. Vi slog på caféradarn för att hitta närmsta Café. Vi gick över Stureplan, upp med Nybrogatan och strandade så småningom på Café Baresso. Fiket får ett plus och ett minus. Ett plus för den godaste chailatten ever, ett minus för det torraste foccatian ever.

Utanför gick det förbi en liten kvinna med en stor mage. Hon rökte. Hur fan kan man röka när man är gravid? Det är varje medborgares skyldighet att försöka påverka så det kanske kan bli en lite bättre värld. Hade jag stått ute på gatan då hade jag nog frågat henne om hon kände till riskerna med att röka under graviditeten. Jag menar… Om hon är insatt i vilken skada rökningen gör för bebisen i magen så borde hon ju veta bättre. Eller?

Snabbköpet runt hörnan är inte känt för att vara det trevligaste snabbköpet i stan. ”Kunden har alltid rätt-mottot” är ersatt med ”Kunden är alltid dum i huvudet och har alltid fel- mottot”.

Likt en orm ringlar sig kön i den lilla matvarubutiken denna måndagkväll. Det finns två kassor, men bara den ena är öppen. Folk suckar, stönar och stampar. Jag får syn på en av de anställda.

Jag: Hej! Det är världens längsta kö kan du öppna den andra kassan?
Hon: *suck*
Jag: Oj, bara utifall att du känner för det.
Hon: *suck* Jag känner faktiskt inte för det.

END OF DISCUSSION

När jag var liten hände det vid ett par tillfällen att jag samlade ihop ett gäng daggmaskar, smög ut ett bestickset och sedan hade dela-daggmasks-fest på trottoaren. Just barn, kniv och daggmask är en mindre lyckad kombination. Jag undrar vad som kommer hända mig när karman hinner ikapp.

Idag har jag känt mig lite nere. Det var kallt i luften i morse och hösten börjar sakta men säkert ta mark från sommaren. Jag tycker om hösten, men samtidigt känner jag mig inte riktigt mogen. Denna sommaren gick alldeles för fort.

Mysterium nummer 1:
Det sägs att håret växer 1 cm i månaden. Samtidigt rekomenderas det att man ska toppa håret var 4-6 vecka. Hur ska håret någonsin hinna växa ut då? Kul för mig som försöker spara till långt. Idag var jag hos frissan och vips rök minst 1 cm kluvna toppar.

Mysterium nummer 2:
Vart tar alla hårnålar/gummisnoddar vägen??? Jag köper på mig mängder. Under en kort period känns det som om det är inflation på dem, medan det i ett vingslag blir så sällsynta att en fridlysning inte skulle räcka till för att bevara dem.

Det finns ett barnprogram som sänds dagligen på barnkanalen. En ful liten unge stakar fram: Lycka är… Och så är lycka något i stil med att baka, läsa bok med mormor eller att vara två i sandlådan.

Lycka är…
… att ha fina vänner. Solle är en extremt fin vän. Vi har genom åren haft många minnesvärda stunder. Han har klappat min kind och tröstat mig när jag haft misstänkt blindtarmsinflammation, han har klappat min kind och tröstat mig när jag har varit olyckligt kär och han har klappat min kind och tröstat mig när livet sugit lite för hårt.

Bortsett från kindklappande och tröst så har vi även haft skitkul. En gång när jag var i Palma på besök kom vi på att vi hipp som happ skulle ta morgonbåten till Ibitza. Kan det ha varit kareokelåten ”We´re going to Ibiza” med ”Vengaboys” som inspirerade oss månne tro? Det låter kanske inte särskilt spektakulärt, men faktum är att vi var dyngfulla och att det var morgonen före jag skulle åka hem. Glada i hågen och en smula bakis kom vi så småningom fram till Ibiza. Jag missade såldes mitt flyg och fick stanna i Spanien ännu en vecka.

Vi befinner oss på båten till Ibiza. Solle äter bulle och jag är glad.
Vi solar och badar med lilla cockerspaniel Kanela.
Mina älsklingar flanerar på Storgatan i Växjö.
Min fina, fina Solle!

Hur kom det sig egentligen att frugan blev min fru? Tja, kort och gott kan vi säga att vi fann varandra nån gång för 20 år sedan.

Vi var 7 år gamla och hamnade av en slump i samma klass.

Hyss och bus är bara förnamnet. Under åren har förutsättnngarna påverkat vänskapen positivt. När man blir vuxen får man plötsligt en mycket större värld att leka i. Jag menar, vad är sandlådan jämfört med ett helt jordklot? Nada.

Innan jag och darling bestämde oss för att flytta ihop, var frugan inneboende hos mig på mina 28 kvadrat i 8 månader. Dessa 8 månder är bland den bästa tiden jag någonsin upplevt. Jag skulle kunna sammanfatta tiden med två ”catfighter” och oändlig glädje.

Hon är gudmor till M och en alldeles underbar människa.

På bilden ovan ser ni frugan till vänster och mig till höger. Vi befinner oss i Kroatien.

Förra året köpte jag två par Knulp. Det ena paret har varit på lagning vid ett tillfälle, det andra paret har varit inne vid två tillfällen. Under sensommaren pajade det paret igen! *suck* En rem sprack. Jag har inte bara orkat ta tag i det. Men igår ikväll när jag satt och rensade bland gamla papper hittade jag kvittot. Min plan är därför att bege mig till Kungsgatan och ta tjuren vid hornen. Är det rimligt att en sko går sönder 3 ggr under loppet av ett år??? Bortsett från den dåliga kvalitén älskar jag mina Knulp. De är verkligen världens skönaste!

Jag är en P1-Apa. Radion är oftast på och då lyssnar jag på på P1. När jag slog på radion idag möttes jag av en vacker liten truddelutt:

”Har du sett fru Kantarell i den gula kjolen? Hon är rund och glad och snäll. Skiner rätt som solen. Jämt hon har rysligt fläng, tidigt uppe sent i säng. Alltid glad fru Kantarell i den gula kjolen.”

Min första tanke var. ”Bitterfittan”. När visans rader var slut, insåg jag att det verkligen var ”Bitterfittan”. Oh Happy day! Jag hade den stora lyckan att gå och se den tillsammans med min vän Purvi när den visades på Stadsteatern. Jag älskade den. Gör dig själv en god gärning. Gå in på Radioteaterns hemsida och klicka på lyssna. Gör detta och njut. Anna Lyons som gör rollen är FANTASTISK!

Att byta bloggportal känns lite konstigt men samtidigt väldigt spännande. Jag är så inkört på wordpress och blogg.se känns plötsligt så nytt och främmande. Bloggen är helt tom och jag känner mig lite naken.