För första gången på tre nätter vaknar jag inte av en röst som säger:

"Nu är det dags att föda barn." Vilket kändes extremt skönt eftersom den där rösten verkligen får mig att tro att det är dags. Lite smått psykande. Nej, i morse vaknade jag av att jag drömde en annan sjuk dröm.

Igår kväll kollade vi på den extremt överskattade miniserien "Upp till Kamp". En av killarna i gårdagens avsnitt började skjuta heroin. Honom träffade jag i drömmarnas värld i natt.

Vi befann oss någonstans i Baltikum. Han satt och injecerade sitt heroin och jag kollade på. Det var jätteläskigt.

2007-09-11 @ 12:03:52