Den envisa sömnförbannelsen som drabbar de flesta gravida kvinnor har då slutligen drabbat mig. Jag har varit oförskämt symtomsfri vad det gäller de flesta gravidkrämpor. Inget illamående, inga spyor, ingen foglossning, eller något annat läskigt.

Däremot håller på kroppen nu på att förbereder och ställer in sig på "fucked-up-dygnsrytm". Sover väldigt dåligt. Är uppe ett par gånger om natten och kissar. Ibland vaknar jag vrålhungrig, oftast somnar jag inte  om utan lägger mig och läser.

I natt har det varit extra segt och jag vet inte riktigt hur jag ska palla att jobba. Om en halvtimma tar jag bussen. Men, men. Vad det gäller arbetet ska jag verkligen inte klaga. Har bara 3 arbetspass kvar inklusive det jag ska beta av idag. Härligt.