Känner mig trött och mosig.

Om en timma ska jag till mödravårdcentralen på rutinkontroll. Det är första gången inte älsklingen är med. Vi skämtade lite igår kväll och sa att jag skulle säga till barnmorskan att vi gjorde slut efter förra besöket.

Förra besöket var nämligen ganska så dynamiskt. Mina hormoner hade tagit någon form av droger och var helt uppspeedade. Barnmorskan hade frågat J hur det kändes såhär i slutfasen och han svarade:

- Apan börjar bli så jäkla jobbig. Minsta lilla och hon tror att det är dags att åka in. Hon hoppas så mycket på att barnet ska komma ut att hon försöker forcera ut det på ren vilja. Inbilla sig värkar eller fostervattenavgång.

Jag blev skitsur. Dels för att det var en grov överdrift och dels för att jag kände mig lite dum. Dramaqueen som man är ställde jag till en scen.

- Jaha, där ser man. Är det så du ser på saken. Okej, då kanske du vill att jag enbart ska hålla käften när jag har förvärkar och sammandragningar? Du kanske inte vill att jag ska berätta för dig att jag har ont, mår dåligt är orolig för något? Du kanske är inte är ett minsta jävla dugg intresserad av att jag bär på ditt jävla barn? (Där fick jag ett sting av dåligt samvete, det är ju vår älskade bebbe som ligger i min mage, inte hans jävla barn, förlåt bebis.) Du kanske inte ens är intresserad av att följa med på förlossningen...!!!

Observera att detta inte tillhör min normala och vanliga jargong. Detta var hormonerna som talade. Både älsklingen och barnmorskan blev helt förstummade. Själv började jag grina.

Nejdå, vi har inte gjort slut. Sanningen är den att han var tvungen att åka till jobbet. Men det skulle vara kul att skoja med barnmorskan.

Nu ska jag försöka sova en snabbis. Adios.

2007-09-12 @ 10:13:09