Det beräknade datumet för förlossningen var söndagen den 23 september. I skrivande stund minns jag inte alls vad vi gjorde den dagen, men jag antar att vi bara njöt och var förväntansfulla.

På måndagmorgon hade jag en skum känsla i kroppen när jag vaknade. Jag har aldrig kännt några sammandragningar eller förvärkar under graviditeten och det som kändes nu var bara en molande värk i magen. Som förstadiet till mensvärk. Men ändå inte. Det gjorde inte ont, kändes bara skumt.

Under förmiddagen bestämdes en spontanfika med några vänner. Jag tog en snabbdusch och när jag var mitt uppe i tvagningen skymtade jag något litet rött i vattnet. Det var inte större än en nagel, konsistensen var slemmig och hjärtat slog ett extra slag.

"Är det detta som är den omtalde slemproppen???"

Jag ringde SÖS och fick bekräftat att det förmodligen var en liten del av slemmisen som gått. Jag blev lyrisk och ringde en väninna för att berätta. Sen ringde jag min sambo. Jag minns att jag blev förvånad att det hade kännts så självklart att ringa min tjejkompis först. Vi hade ju nyss pratat med varandra och min kvinnliga intuition sa mig att en annan höggravid kvinna bättre skulle förstå lyckan av att en slembit lossnat från än vad en man skulle göra.

En par timmar senare satt fyra höggravida tjejer på ett fik i skatteskrapan och pratade förlossning, sammandragningar, lägenheter och annat mysigt. Jag blev lyrisk över H:s förslag att sammanstråla på Riche. När fikan var slut och vi skildes åt var sista meningen:

- Riche på onsdag. Vi ses.

Fortsättning följer...