Trots att jag aldrig haft någon närkontakt med grannarna i huset mitt emot har jag ett visst agg emot dem. Det är ett par runt 30 årsåldern.

Sedan i höstas har jag bara tyckt att de varit allmänt störiga. Det började med att killen gesikulerade mot mig när jag sprang runt i trosor. Visst, det kanske inte är världens vackraste syn, men jag måste ju för fan få gå klädd hur jag vill i mitt egna hem.

Det hela trappades upp och jag började känna mig allmänt bevakad av hökarna mitt emot. Jag misstänker att de lever i symbios, förtappade själar utan minsta tillstymelse till kärlek eller medkänsla för varandra. Jag har aldrig sett dom tillsammans. De är alltid i olika rum, ungefär som om de undviker varandra i sitt egna hem.

De åandrasidan har betraktat mig och J när vi lekt datten och sprungit runt som galningar i lägenheten och jagat varandra. De har sett oss, hångla, bråka, kramas, mysa och allt annat som hör ett kärleksförhållande till.

Att dom lever världens tristaste liv och att jag tycker att jag och J lever världens lyckligaste liv har egentligen ingenting med saken att göra. Nej, det som gör att jag nu vill kräkas på dom är att de just nu har hantverkare på balkongen. De hålller på att sätta upp en markis. Den är röd och vitrandig och påminner om ett cirkustält. Hur fan kan man? Vart tog smaken vägen?

2007-09-07 @ 12:38:00