Vi bråkar inte särskilt ofta här hemma. Däremot har vi dynamiska diskussioner med jämna mellanrum. Vi är väldigt olika ibland. 

Ett standardtillfälle då vi alltid ryker ihop är frukostar då vi har leverpastej hemma. Jag brer smör på mackan, sedan leverpastej. Han brer bara leverpastej, inget smör. Sedan tjatar han sönder mig gång på gång om att man inte behöver ha smör på mackan om man äter leverpastej. 

- Jag tycker det är godare, fräser jag. 
- Ibland måste man göra avkall på sånt som är gott, mothugger han. 
- Ta hand om din egna fetma, fräser jag. 
 
Sanningen är att vi de sista nio månaderna förvandlats till två riktiga knubbsälar. Jag har lagt på mig 13 nya kilon och han har blivit skengravid, såsom många andra pappor genom tiderna. Men i detta läget spelar det verkligen ingen roll. Så länge jag lever och så länge jag äter leverpastej kommer jag ha smör på magen. Oavsett om det skapar frukostkrig.