Det är roligt det där. Det där om hur livet leker och går sin stilla gång. Saker och ting förändras genom ett vingslag och plötsligt har man ändrat riktning åt ett helt annat håll.

När jag var barn lärde min mamma mig att jag alltid skulle följa mitt hjärta. Så länge man lyssnar på hjärtats röst så kan det aldrig gå fel. Visst kan det gå fel, men du har åtminstone gjort det bästa för att ditt hjärta ska må bra.

Ibland går livet trögt och ibland flyter det på. Ingenting kan stoppa dig! Du är oövervinnlig. Ungefär som att du skulle ha magiska krafter som hjälper dig att lyckas med allt du tar dig för.

Jag sitter här och blickar ut. För bara några veckor sedan såg jag Ringvägen, men nu har trädens kronor vuxit sig så stora att det är omöjligt att urskönja en endaste bil. Allt har gått i ett rasande tempo. Vilken tur att jag hänger med.

Visst känns det en smula bittert att jag blev uppsagd pga av att jag är gravid, men innerst inne vet jag att det var bäst så. Bäst för mig, bebisen och alla andra. Ibland gnistrar den till. Bitterheten. Sårad stolthet. Men jag låter känslan passera. Allt har löst sig bra. Jag kommer vara ledig 3 veckor till. Sen börjar jag äntligen jobba igen. På ett annat jobb, där graviditet ses som någonting naturligt i livets gång. På ett jobb där man inte blir sparkad pga av att man är gravid.

2007-05-16 @ 14:24:39