Jag undrar om jag kommer brinna i Eyjafjallajökull nu.

Morgonen inleds med ett vråltjut från soffan. Mitt i Pingustund har Toddo lyckats med konststycket att kila fast en duplokloss i munnen. Den sitter fast. Jag får bända upp hans gap. I hans chocktillstånd försöker jag lugnt och sansat få honom att förstå: ”Man får BARA stoppa FÖDA i munnen, inga leksaker!!!”

Kvällen inleds med ett vråltjut från sängen. Mitt i varva-ner-stund ser jag Toddo stoppa ett leksaksbildäck i munnen. TILT i mammas skalle och jag är snabbare än blixten. ”Får man stoppa leksaker i munnen?” Han nickar. ”Fel svar”, svarar jag. ”Nu tar jag din bil och ditt däck. Jag ska slänga det. Varje gång du stoppar något i munnen så tänker jag slänga det, så vida det inte är mat.”

Jag tar hans bil och däcket. Reser mig upp, går ut i hallen, öppnar dörren, går ut i trappen, öppnar sopnedkastet, kastar ner bilen. Och däcket. Han blir mycket ledsen och mycket arg. Bilen var fin, han gillar den. Jag ogillar att han stoppar grejer i munnen, jag vill inte göra Heimlich manöver på ett litet barn eftersom jag knappt vet hur man gör. Jag känner mig mycket evil. Men tänker som så att jag offrar hellre en leksaksbil en min unges liv.