Magen har börjat svälla. Hokus pokus och plötsligt ser jag gravid ut. Fantastiskt.

Jag har mått oförskämmt bra de 16 veckor som gått. Eller 16.3 (16 veckor och 3 dagar)  Det känns viktigt det där. Vill ju att tiden ska gå så fort som möjligt. Jag har aldrig mått dåligt, bortsett från en dag jag hade innan jag visste att jag var gravid. Jag har inte haft några galna cravings. Jag har inte kännt mig gravid. Förutom att brösten ömmat och att vårtgårdarna har mörknat och nästan dubblat sin storlek. My lord. För 15 år sedan var mina bröst lika stora som vårtgårdarna är nu.

Med tanke på att jag inte har upplevt mig själv som gravid har det inte funnits så mycket roligt att skriva om. Inget som behöver läggas på minnet iallafall. De första tre månader har gått och nu äntligen känns det som om det börjar hända grejer.

Nu har jag kännt de första sparkarna.
Galet häftigt. Egentligen kände jag det i förrgår, men känslan var så svag att jag inte räknar med den. Ungefär som att det bubblar i magen. Igår kände jag något helt annat. Plötsligt blev jag varse om att det faktiskt finns något där inne. Något som rörde sig, jag kände det svagt, svagt. Så jäkla häftigt.

Min mamma brukar alltid ringa och fråga hur jag mår:
- Ta hand om dig, drick mjölk, rör på dig, vila. Nu är du inte ensam längre.

Jag har egentligen aldrig tänkt så mycket på det, men igår fick jag det verkligen bekräftat. Nu är jag inte ensam längre.

2007-apr-04 @ 08:54