För ett par år sedan var jag husägare i Saltsjö-Boo. Ett par grannar några hus längre bort hade en gudomlig samling pelargoner. Mårbackor i alla dess former. Mårbacka är min absoluta favoritpelargon. Den ligger med på topplistan över mina favorit blommor.

När jag och mitt ex separerade och tog beslutet att han skulle bo kvar började jag spana lägenheter på Södermalm. När jag sedan flyttade fick jag en mårbackastickling som avskedsblomma.

Jag har vårdat denna blomma och givit den massor av kärlek. Den har klarat sig sisådär. Varit med om lite olyckor som resulterat i diverse brutna grenar osv... För ett par månader sedan bestämde jag mig för att klippa ner den totalt och sedan ta nya sticklingar. Sagt och gjort. Rötterna kom efter bara några veckor i vatten och sedan planterade jag min nya stickling i en söt liten kruka. Min lilla pelargonbebis har vuxit hur snabbt som helst och föra veckan upptäckte jag en liten knopp. Kan du tänka dig? En liten blomma. Från den dagen började jag pussa min pelargon. Minst en puss om dagen. Det kanske låter banalt, men eftersom jag ändå lyfter upp den varje dag för att spana in knoppen, så kan det ju inte skada med en liten puss.

Igår skulle jag visa min älskling.

- Titta! Det har kommit en knopp. Det kanske är för at jag pussar den varje dag.
- Pussar?
- Ja. Kolla. Jag lyfte upp den och gav den en mjuk liten puss på största bladet.
- Vill du också pussa? Jag sträckte fram blomman. Varpå han öppnar sitt gap och slukar hela lilla sticklingen.
- Vad fan gör du?
- Hoppsan. Han tittade lite skamset på mig och jag blev helt förkrossad när jag såg att knoppen hade gått av.  Jag blev så förkrossad att jag började grina...

Konstiga saker har hänt med mig sedan jag blev gravid. Väldigt konstiga...

Idag skrattar jag åt allt. Det var en sån sjuk händelse bara. Eftersom den lilla plantan får all min kärlek så tror jag nu att den kommer hämta sig. Den har ju överlevt i alla år trots allt.

2007-05-30 @ 11:49:58